Det är svårt att förutspå framtiden, men det går att förbereda sig på den
I september har placeringsvärldens uppmärksamhet riktats starkt mot räntebesluten hos de mest inflytelserika centralbankerna i de utvecklade ekonomierna. Europeiska centralbanken (ECB) sänkte som väntat sin inlåningsränta med 25 räntepunkter vid septembermötet medan centralbanken i USA (Fed) inledde sin räntesänkningscykel med en sänkning på 50 räntepunkter. På senare tid har centralbankernas budskap varit relativt tydligt: det har blivit dags att sänka räntorna, eftersom inflationen verkar röra sig mot målnivåerna på medellång sikt.
Till exempel kunde omfattningen på ECB:s räntesänkning i september förutses ganska exakt i slutet av sommaren, men historiskt sett har marknaden inte lyckats förutspå vare sig Feds eller ECB:s styrräntor särskilt noga på en längre prognoshorisont. I slutet av förra året prissatte marknaden att ECB skulle sänka styrräntan upp till fem gånger fram till september 2024 – men i slutändan blev bara två sänkningar verklighet. Det välbekanta talesättet verkar fortfarande stämma: det är svårt att göra förutsägelser, särskilt angående framtiden.
Centralbankernas fokus ligger kvar på inflationen
Marknaden prissätter ECB:s inlåningsränta till omkring 2 procent fram till nästa sommar, vilket skulle innebära en sammantagen minskning med 1,5 procentenheter från nuläget. I Europa förutspås allmänt en positiv ekonomisk tillväxt nästa år och inflationen förväntas fortsätta röra sig mot centralbankens målnivå på två procent, även om kärninflationen, dvs. inflationen rensad från energi- och livsmedelspriser, för närvarande ligger närmare tre än två procent i Europa. När det gäller den ekonomiska utvecklingen förefaller en s.k. mjuklandning för närvarande vara ett mer sannolikt scenario än en direkt recession, men det senare scenariot är ändå möjligt.
Centralbankernas fokus har legat och fortsätter huvudsakligen att ligga på inflationen, men till skillnad från Fed, vars mandat omfattar prisutveckling och sysselsättning, är ECB:s mandat kopplat till prisutvecklingen och centralbanken har ingen explicit skyldighet att beakta sysselsättningen. Så länge som inflationen avsevärt avviker från centralbankens målnivåer är ECB åtminstone inte i teorin tvungen att reagera på samma sätt som Fed, som betonar både inflation och sysselsättning i sina penningpolitiska beslut. I den nuvarande makromiljön har de geopolitiska riskerna ökat, och den globala ekonomiska bilden är trots de i huvudsak positiva prognoserna förknippad med flera frågetecken, vilket också placeraren bör ha i åtanke.
Fortsatt attraktiva ränteavkastningsnivåer
Oavsett om recessionen kommer eller inte, och hur centralbankerna än agerar i framtiden, kan det visa sig vara ett relativt värdefullt beslut att ha en ränteallokering som en del av portföljen. Den löpande ränteavkastningen är fortfarande jämförelsevis attraktiv och ligger på en hög nivå även i absoluta termer. Detta skyddar placeraren i olika marknadslägen, och en nedgång i de riskfria räntorna till följd av en recession kan, beroende på räntetillgångsklass, också ge placeraren ytterligare avkastning utöver den löpande ränteavkastningen. Även om vi tror att de mer riskfyllda tillgångsklasserna sannolikt kommer att prestera relativt bra, har effektivt diversifierade ränteportföljer i detta marknadsläge fler positiva än negativa resultat än vad placeraren har kunnat få på länge i en miljö med låga räntor.
Marknadsöversikten har skrivits av Aktias portföljförvaltare Aapo Alenius.