Normaliseringen av finansieringsförhållanden fortsätter i länder med låg inkomstnivå
Det skedde betydande rörelser på tillväxtekonomiernas statsobligationsmarknader i dollar på grund av coronapandemin och kriget i Ukraina. Den största faktorn var uppgången i de riskfria räntorna, då Fed stramade åt penningpolitiken i kampen mot den kraftigt tilltagande inflationen. Detta ledde snabbt till högre skuldkostnader för många låginkomstländer, och marknaden började fråga sig vilka länder som var överskuldsatta. Även om ett land annars skulle ha klarat av att sköta sina skulder, fördjupades problemet av nervositet bland placerarna som fick dem att börja sälja sina placeringar. Detta ledde till att många länder inte längre kunde refinansiera sina skulder då placerarna stängde penningkranarna.
Problemet förvärrades av staternas behov av att stödja särskilt den fattiga delen av befolkningen, som drabbades av stigande livsmedels- och energipriser. Orsakerna till skuldproblemen varierade: vissa stater hade tagit för stora skulder, till exempel genom det kinesiska Sidenvägsinitiativet (Belt and Road Initiative), eller så var de mycket beroende av turism eller oljepriset. Exempel på sådana länder är Zambia, Ghana, Sri Lanka, Pakistan och Egypten.
Även många länder som inte varit överskuldsatta led av ränteförändringarna. Det är beskrivande att inget afrikanskt land hade kommit in på den internationella obligationsmarknaden efter coronakrisens början förrän i år. Många var därför tvungna att begära bistånd, särskilt från Internationella valutafonden (IMF). IMF har varit villigt att hjälpa till, eftersom krisen i stor utsträckning berodde på externa chocker.
Under de senaste åren blev bland annat Zambia, Ghana och Sri Lanka insolventa och tvingades inleda förhandlingar om skuldsanering. I februari 2021 begärde Zambia att den nya så kallade Common Framework-processen skulle användas i skuldförhandlingarna. Common Framework lanserades i syfte att påskynda skuldförhandlingar och på så sätt göra det möjligt för stater som drabbats av coronapandemin att snabbare återgå till det normala. Detta var viktigt för att länderna snabbt skulle kunna stödja folket som påverkats av krisen. Förhandlingarna drog dock ut på tiden. I fråga om statsskulderna nådde Zambia en överenskommelse om skuldsanering i fjol, men för de privata skulderna först i mars i år. Denna process kritiserades i stor utsträckning, särskilt inom den privata sektorn. Det som kritiserades mest var förhandlingarnas komplexitet, eftersom privata och offentliga borgenärer, särskilt Kina, söker väldigt olika lösningar utifrån mycket olika utgångspunkter.
Innevarande år har medfört lättnader
Lyckligtvis har det börjat synas lite ljus i slutet av tunneln under 2024. I början av våren kom bland annat Kenya och Elfenbenskusten tillbaka in på marknaden för att finansiera sina skulder, och under sommaren har vi fått nyheter om framgångsrika skuldförhandlingar med den offentliga sektorn i Sri Lanka och den privata sektorn i Ghana. Det är viktigt att förhandlingarna slutförs så att länderna åter kan koncentrera sig på att driva på förändringar och stärka sin ekonomi.
Nedgången i de riskfria räntorna kommer att spela en viktig roll i att underlätta en hållbar skuldsättning, och det har redan synts positiva tecken på att Feds räntepolitik är på väg mot sänkande åtgärder (nu är förväntningarna 100 räntepunkter fram till årets slut). Förutsatt att risktilläggen (den extra landspecifika kompensation som placerarna kräver för obligationer i dollar) hålls under kontroll kommer situationen i många länder att underlättas när det gäller finansieringen, vilket också bidrar till en lättare statsbudget och möjliggör nya investeringar. Det är ännu för tidigt att säga, men låginkomstländernas trångmål på skuldmarknaden kanske äntligen börjar lätta, och länderna kan koncentrera sig på det viktigaste: en positiv utveckling av samhället och ekonomin.
Marknadsöversikten har skrivits av Aktias analytiker Oskar Murto.