Konferenshälsningar från världen av ansvarsfullt investerande – hur fortskrider övergången från vackra ord till handlingar med verkan?

Världens ledande konferens inom ansvarsfullt investerande PRI in Person & Online 2022 samlade ihop proffs inom ämnet. Konferensen ordnades i Barcelona 29.11–2.12. Den förmögenhet som förvaltas enligt principerna för ansvarsfullt investerande ökar, vilket i kombination med konferensens anföranden gör att man för en stund kan dra en lättnadens suck. Det finns hopp, och placerare har redan i flera år gjort exemplariska konkreta gärningar för en mer hållbar framtid runtom i världen.

Men när en ansvarsfull placerare skryter om sig själv som en bra typ, lönar det sig att komma ihåg att det finns mycket kvar att göra för att lösa globala och lokala utmaningar. Samtidigt utsätter den svåra världssituationen metoderna för ansvarsfullt placerande för ett eldprov.

Fem huvudpunkter om marknaden för ansvarsfulla placeringar och fenomen kring den

1. Koldioxidneutralitet är för närvarande det mest synliga temat. Länder, företag och kapitalförvaltare har satt upp mål för koldioxidneutralitet, en del till och med för de följande tio åren, och dessa klimatåtaganden bildar en självförstärkande spiral: placerarnas och staternas mål bestämmer också företagens mål. Om stater, företag och kapitalförvaltare samarbetar och uppnår målen skulle världen kunna vara koldioxidneutral år 2050. 

Det är dock bra att inse skillnaden mellan fina festtal och verkliga åtgärder. Det är lätt att skjuta upp ansvaret för målen för koldioxidneutralitet till framtiden, trots att arbetet måste inledas omedelbart. Ett trovärdigt klimatmål kräver tydliga delmål och en plan. Om dessa saknas är koldioxidneutraliteten grönmålning som man också kan ställas till svars för. Klimaträttsliga rättegångar där t.ex. miljöorganisationer har stämt regeringar och stater för otillräckliga klimatåtgärder, kan betraktas som prejudikat. 

2. Marknaden för ansvarsfulla placeringar är Europadriven. Marknadsutvecklingen för ansvarsfulla placeringar förklaras delvis av det enhetliga europeiska marknadsområdet och tillräckligt homogena aktörer, vilket gör det lättare att genomföra enhetliga bestämmelser. Målet med en EU-omfattande reglering om hållbar finansiering är att placerare, företag och EU:s medlemsstater ska kunna rikta finansieringen till åtgärder som främjar hållbar utveckling. 

Andra tar efter Europa, men den marknadsdrivna utvecklingen för ansvarsfullt placerande står inför utmaningar. Exempelvis den amerikanska marknaden för ansvarsfulla placeringar, som tidigare höll god fart, har nu avmattats. Man talar om en backlash, och i vissa delstater finns det rentav ett tydligt motstånd mot ESG. Å andra sidan kan man se en positiv utveckling i Asien, men en mer systematisk integration är svår att åstadkomma på grund av politiska hinder, utmaningar i företagens verksamhetsmiljöer och lagstiftning. 

Marknaden för ansvarsfulla placeringar växer för varje år, men takten borde vara snabbare. Ansvarsfullt placerande är ännu inte någon självklarhet globalt sett.

3. När vågen av reglering kring hållbar finansiering sveper in gäller det att hålla huvudet övanför ytan och ha rätt utrustning. Även om EU-regleringen om hållbar finansiering har ett gott syfte, främjar dess praxis inte nödvändigtvis saken. Det är naturligtvis bra att marknaden och terminologin harmoniseras och att man försöker förebygga grönmålning, men samtidigt har tolkningsutrymmet i lagstiftningen samt den snabba tidtabellen orsakat utmaningar för aktörerna. Regleringen ska implementeras, och det snabbt, men förutsättningarna för implementeringen är inte särskilt goda.

Tolkningsutrymmet har till exempel lett till att befintliga placeringsprodukter omklassificeras till en lägre nivå ur hållbarhetssynpunkt. Även om en placerare har placerat i en fond för hållbara placeringar, kan det hända att produkten i fortsättningen inte klassificeras som hållbar. Det är säkert inte heller särskilt förvånande att regleringen inte nödvändigtvis motsvarar konsumenternas behov, då den omfattar massiv ny dokumentation och rapportering.

Även om syftet har varit att göra placeringsprodukterna mer transparenta och jämförbara, står det klart att placerarna har en lång väg att vada genom produktdokumentationen, och för den intresserade lönar det sig att ta på sig gummistövlar.

4. Ansvarsfullt placerande väcker diskussion. Och det är bra, eftersom en tillbörlig kritisk inställning och öppenhet bidrar till att identifiera brister samt förutse och finna lösningar till dessa.

I en marknadsmiljö i utförsbacke är kortsiktighet ett hot. Metoderna för ansvarsfullt placerande har också ifrågasatts på grund av aktuella fenomen, till exempel uteslutningskriterier som rör vapenindustrin och fossila bränslen. Dessutom är ändamålsenligheten och nyttan av den ovannämnda regleringsvågen fortfarande ett frågetecken ur både aktörernas och placerarnas synvinkel, och först senare kommer vi att se om regleringen har lyckats främja sin målsättning.

Man bör också vara medveten om att cynismen kan öka i takt med att hållbarhetsläskunnigheten utvecklas och när grönmålning och hållbarhetsmålning skadar ansvarsfulla placeringars rykte. Även om marknaden för ansvarsfulla placeringar har växt stadigt måste man vara medveten om risken för en avmattning, så som man kunnat observera i USA.

För att marknaden för ansvarsfulla placeringar ska fortsätta växa och breda ut sig på global nivå, måste nuvarande och nya aktörer se till att ansvarsfullt placerande sker på ett korrekt och tillförlitligt sätt.

5. Förtroende är A och O. Placerande kräver långsiktighet, konsekvens och förtroende. Ansvarsfullt placerande likaså. På en turbulent marknad är det inte alltid lätt ens för en erfaren placerare att ha förtroende för placeringsstrategin och lita på att också nedförsbacken vänder tillbaka uppåt till slut.

Det lönar sig att skynda långsamt, för man får inte svika förtroendet. Alltför stora löften kan ge upphov till cynism, och det krävs tid och arbete för att åtgärda brist på förtroende. Därför måste grönmålning och hållbarhetsmålning upphöra, och aktörerna måste fokusera på handlingar.

I ett av talen på konferensen utkristalliserades placerarnas önskan: “Don’t tell me what you don’t do with my money, tell me what you do with my money.” I denna riktning utvecklas också ansvarsfullt placerande. Att bara utesluta ”stygga” branscher är har ingen större verkan och är inte tillräckligt. Det är viktigare att klargöra hur man genom placerande kan skapa en mer hållbar framtid, hur beaktandet av hållbarhetsfaktorer också innebär bättre hantering av riskerna i anslutning till placeringarna, hur placerare kan påverka bolag och branscher genom aktivt ägarskap och bolagspåverkan samt hurdan mätbar påverkan som kan uppnås.

Utöver klimatförändringen får den biologiska mångfalden och olika teman kring social hållbarhet ökad uppmärksamhet och kräver lösningar. Det intressanta är inte vad man låter bli att göra med pengarna, utan vad man faktiskt gör och vad man åstadkommer. Vare sig det handlar om vinster, hållbarhet eller båda.