Nyheter från High yield-konferensen
Efter en pandemipaus på två år anordnade Deutsche Bank förra veckan en av de största årliga konferenserna på den europeiska high yield-marknaden i London. Placerare och över 70 high yield-bolag träffades nu fysiskt.
På mötena med bolagen var inflationen det hetaste samtalsämnet. Allmänt taget har man kunnat höja priserna på produkter i början av året så att de motsvarar den högre kostnadsnivån. Det rör sig främst om högre råvaru- och energikostnader, som särskilt drabbar industribolag. Löneinflationen har åtminstone tills vidare varit måttlig. Efterfrågan verkar också ha förblivit stark över hela linjen och det fanns åtminstone ännu inga tecken på en recession. Det finns ett sänkningstryck i marginalerna i slutet av året, när råvaruprisskyddet förfaller inom industrin. Försäljningen kommer dock att öka så pass mycket att resultaten på driftsbidragsnivå stiger från förra året. Utgångsläget är också i övrigt bra, eftersom bolagen i fjol var aktiva på återfinansieringsmarknaden, vilket innebär att high yield-företagen har en rekordmängd kontanter, ca 30 % jämfört med bruttoskulden.
Bankernas lånesyndikat indikerar att den planerade M&A-aktiviteten i Europa kommer att uppgå till ca 20 md euro, varav ca 10 md kommer att finansieras med high yield-obligationer och resten med lån. Bankerna har skärpt kriterierna för utlåning och kräver nu en lägre skuldsättning i samband med företagsförvärv. En ny grupp av placerare som har kommit in på marknaden i år är private debt, som har köpt hela nyemissioner i stället för traditionella high yield-placerare. I år har utbudet av obligationer i Europa sjunkit med cirka 75 % jämfört med året innan, främst på grund av att ränteuppgången har fått bolagen att tveka vid emissionen av nya obligationer. Å andra sidan är behovet av återfinansiering mindre efter det livliga fjolåret. Efterfrågan från placerarnas sida har för sin del varit försiktig på grund av den allmänna marknadsoron.
Placerarna verkar ha gott om kontanta medel och inte haft bråttom med att placera dem. Detta är också en orsak till att ingen tvångsförsäljning setts på marknaden i någon större utsträckning. Sekundärmarknadspriserna anses vara låga, eftersom över 90 % av lånen har prissatts under nominella värden och erbjuder värdeökningspotential t.ex. i samband med företagsförvärv. Man är redo att köpa nyemissioner, om deras avkastningsnivåer är tillräckligt attraktiva med hänsyn till sekundärmarknaden.
Vi befinner oss i en bear-marknad, det torde vara klart, där det finns ett höjningstryck när det gäller räntor och avkastningsskillnader. När centralbankernas stöd försvinner från marknaden ökar företags- och obligationsvalens betydelse. Ränteplacerare tröstas av avkastningsnivån, som på den europeiska high yield-marknaden har stigit till över 6 %. Detta ger en buffert för en ökning av avkastningsskillnaderna eller räntorna med 1,5–2,0 % under det följande året.
Blogginlägget är skrivet av portföljförvaltarna Tapio Jokisaari och Kai Leppelmeier.